0

Moi moi (part 2)

Det här är reserapporten som Peter Siepen och Hans Fahlén aldrig gav er. Helsingfors by night.

Jag dricker whiskey ur dricksglas i en lägenhet som ser ut som något ur ett reklamblad för Mio - fast med personlighet - och konverserar på två språk med Tiina, Agneta och Nora, försöker förstå ett tredje; vi laddar för att gå ut på Radio Helsinkis 10-, 15- eller 43-årsjubileum. De är kvicka, de är skarpa, de har humor - det känns som att titta på en bra amerikansk talk show för första gången.

Som de där första gångerna man såg på Letterman eller Leno som ung parvel. Man såg på en värld som man var halvvägs på väg in i; man läste engelska ett par gånger i veckan, man såg nya filmer på bio, man gjorde allt det där som tog en närmare referenserna och alla fyndiga punchlines. Samma här. Ord för ord faller på plats, skämt för skämt, pusselbit för pusselbit. Det är lite som i Den trettonde krigaren, där Antonio Banderas hänger med vikingarna och efter X antal timmar med rått kött i munnen och fornnordiska i öronen så blir en av dem. Fast mycket, mycket långsammare. Och med sprit istället för rått kött.

Jag återkommer med bakfyllerapporten.